Och en till

Jag trodde jag hade funnit en vän.
En vän att hålla i handen när det blåser
eller när motgångarna piskar en i ansiktet.
När man inte är stark nog på egen hand.
Men jag trodde för mycket...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0