ett tufft ämne
Det finns, enligt mig, 3 definitioner på ordet stress
Nummer 1: Föräldrars definitation av stress när det kommer till oss, deras barn, som precis har kommit ut helt i arbetslivet är ungefär såhär: Stress? stressar du? du är ju hemma mest av alla oss du kan väl åtminsonde damsuga lite i hallen när du är hemma, det är väl det minsta man kan begära. MEN HALLÅ? jag går inte i skolan längre.. ni som vill att vi ska vara vuxna men ser oss som barn? Hmm.. kanske föräldrarna som ska börja tänka om. eller inse att jag jobbar lika mycket som de.
Nummer 2: Sandras definitation av stress, att jobba mellan sju & fyra kan vara jobbigt när man "bara" har två timmar att äta middag och byta om på innan träningen börjar. sen kan det också vara vääädligt jobbigt när mamma har gjort lunch till en men glömt att lägga i nått att äta med.. tror du inte man bliiir liiite stressad då? OMG. hon kan väl åtminstonde lägga i nått att äta med så man slipper stressa till bestiklådan. Det är svårt när tiden inte räcker till.. två timmar att äta på är alldeles för lite! Äh, vad fan jag kan lika gärna säga upp mig orkar inte jobba mellan sju och fyra, det blir alldeles för stressigt för mig. Min mamma och pappa har ju pengar för fan!!
Nummer 3: Min egen definition av stress, "skönt med sovmorgon till klockan tio för man börjar elva" tänker ni. Jag tänker "ännu en början på en dag som kommer bli liiika lång som den dagen innan, med misnt lika mycket stress" Det kan bli lite stressigt när alla träningar i veckan, förutom onsdagar när man inte hinner till träningen överhuvudtaget, börjar halv sju, sju och man slutar kvart i åtta. MÄNNIKSKOR, jag säger bara vara glada att ni hinner äta lunch & middag varje dag. Visst kan jag ställa mig och laga mat klockan tio på kvällen när jag kommer hem, för har inga föräldrar som vill bidra med det, men vem orkar det när man har varit hemmifrån 11 timmar den dagen.. om inte det är stressigt, då vet jag inte vad som är stressigt..
HAHA, jag hade roligt när jag skrev det. antar att ni inte tycker det var lika roligt.. men såhär är det! det är tufft att vara liten men ändå stor.
Nummer 1: Föräldrars definitation av stress när det kommer till oss, deras barn, som precis har kommit ut helt i arbetslivet är ungefär såhär: Stress? stressar du? du är ju hemma mest av alla oss du kan väl åtminsonde damsuga lite i hallen när du är hemma, det är väl det minsta man kan begära. MEN HALLÅ? jag går inte i skolan längre.. ni som vill att vi ska vara vuxna men ser oss som barn? Hmm.. kanske föräldrarna som ska börja tänka om. eller inse att jag jobbar lika mycket som de.
Nummer 2: Sandras definitation av stress, att jobba mellan sju & fyra kan vara jobbigt när man "bara" har två timmar att äta middag och byta om på innan träningen börjar. sen kan det också vara vääädligt jobbigt när mamma har gjort lunch till en men glömt att lägga i nått att äta med.. tror du inte man bliiir liiite stressad då? OMG. hon kan väl åtminstonde lägga i nått att äta med så man slipper stressa till bestiklådan. Det är svårt när tiden inte räcker till.. två timmar att äta på är alldeles för lite! Äh, vad fan jag kan lika gärna säga upp mig orkar inte jobba mellan sju och fyra, det blir alldeles för stressigt för mig. Min mamma och pappa har ju pengar för fan!!
Nummer 3: Min egen definition av stress, "skönt med sovmorgon till klockan tio för man börjar elva" tänker ni. Jag tänker "ännu en början på en dag som kommer bli liiika lång som den dagen innan, med misnt lika mycket stress" Det kan bli lite stressigt när alla träningar i veckan, förutom onsdagar när man inte hinner till träningen överhuvudtaget, börjar halv sju, sju och man slutar kvart i åtta. MÄNNIKSKOR, jag säger bara vara glada att ni hinner äta lunch & middag varje dag. Visst kan jag ställa mig och laga mat klockan tio på kvällen när jag kommer hem, för har inga föräldrar som vill bidra med det, men vem orkar det när man har varit hemmifrån 11 timmar den dagen.. om inte det är stressigt, då vet jag inte vad som är stressigt..
HAHA, jag hade roligt när jag skrev det. antar att ni inte tycker det var lika roligt.. men såhär är det! det är tufft att vara liten men ändå stor.
Kommentarer
Postat av: Fia
SÅ KLOCKRENT!!!!!! Det måsta vara väldigt stressigt det där när man inte får med nå bestick till den enorma matlådan...jag menar man måste ju ha ork till två timmars middan också :O
Postat av: Sandra
två timmar för att äta middag, det är bara för lite ;)
Postat av: karro
haha, love you!
Trackback
